De tolv stegen, eller 12-stegsprogrammet, är från början ett handlingsprogram som har hjälpt miljoner alkoholister över hela världen att leva nyktra. Efter en tid upptäckte narkomanerna att det fungerade alldeles utmärk också för dem. Sedan började matmissbrukare; sexmissbrukare; spelmissbrukare; känslomässigt störda; barn och anhöriga till missbrukare; vuxna som har växt upp i missbrukarhem och många fler starta 12-stegsgrupper för att få hjälp med sina problem. Det visade sig att det behövs ytterst små anpassningar för att ursprungsprogrammet skall kunna vara till hälp för väldigt många. Jag har hört att man i Californien, (var annars) till och med har startat en grupp för misslyckade konstnärer ! Stöter ni på uttrycket "Recoveryrörelsen", är det förmodligen alla dessa olika 12-stegsgrupper som avses.

Ett allsidigt program för alla

I dessa dagar när man drar in på det mesta och det blir svårare och svårare att få ekonomisk hjälp med terapi, borde därför sådana självhjälpsgrupper vara ett klart alternativ för människor med olika inre problem. Det behöver inte vara frågan om problem som på något sätt är kopplade till missbruk. Det kan vara t.ex människor som nyss har gått igenom en svår separation, eller förlorat någon nära anhörig. Det är mycket enkelt, inga horder av experter krävs. Det enda som egentligen behövs är några människor med likartade problem, någonstans att hålla till och ett par böcker. Sedan är det bara att sätta igång ! Det är heller inte bara människor med speciella problem som kan dra nytta av erfarenheterna i de tolv stegen. Det fungerar alldeles utmärkt också som ett hjälpmedel till personlig utveckling för vem som helst. Alla människor kan använda detta program för att bättre lära känna sig själva och för att kunna leva mer i harmoni med sig själva och med sin omvärld.

Misslyckanden

Det här är ett synnerligen välbeprövat program som har visat sig fungera. Misslyckas då ingen? Jovisst, och det det kan säkerligen bottna i många saker. De som misslyckats har emellertid påfallande ofta inte förstått att det i första hand handlar om att göra - inte om att förstå. Det är inte konstigare än att Du måste öva, om Du vill lära dig att t.ex segelflyga. Du kan ägna ditt återstående liv åt att läsa jordens alla böcker om segelflygning. Gör Du inte gör något mer, kommer Du inte upp i luften en endaste liten ynklig centimeter.

Det är tre förutsättningar som jag tror är nödvändiga. Den första är att jag gör detta för min egen skull. Det brukar sällan lyckas om jag gör det för att någon annan vill det. Den andra är mod. Att lära känna och förändra sig själv kan vara mycket smärtsamt och därmed också skrämmande. Då är det lätt att förneka verkligheten och traska vidare i gamla invanda hjulspår - att försöka förändra omvärlden och då främst andra människor, istället för mig själv. Den tredje förutsättningen är villighet. I arbetet med mig själv kommer jag ofta fram till något som jag borde göra eller förändra - men jag vill inte. Då gäller det att kunna uppbåda den villighet som behövs för att göra det i alla fall. Viktigt att hela tiden minnas är självbedrägariet, som alltid lurar i bakgrunden.