| Koaxialkabel består av en enkel ledare (vanligvist av koppar) som omges
av en cylinderformad, täckande, jordad skärm. Skärmen och ledaren avskiljs av ett
dielektrium av något plastmaterial som dels i sig är viktigt för kabelns elekriska
egenskaper och dels håller avståndet mellan ledaren och skärmen konstant, vilket också
har stor betydelse. Ett exempel på koaxialkabel är den mellan TV:n och TV-antennen. Koaxialkabeln har relativt lång räckvidd, normalt ett par till ett tiotal kilometer. Det går att utnyttja kabeln till flera kanaler samtidigt, ungefär som man gör vid överföring av flera kanaler samtidigt med kabel-TV. Idag används koaxialkabel för överföringar med hastigheter upp till 10 Mbit/s, men då utnyttjas den inte till fullo. Koaxialkabeln är populär som överföringsmedium för Ethernet. De flesta nätverkskort för Ethernet har anslutningsmöjlighet för både partvinnad kabel och koaxialkabel. En nackdel med koaxialkabel är att den är besvärligare att skarva än en vanlig partvinnad kabel. Den är dessutom betydligt stelare att hantera. |